- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:34

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kärleken, så är hon dock ingalunda det enda
eller ens förnämsta deri. Hon är jorden, hvari
blomman växer. Tar du alldeles bort jorden, så dör
blomman ut, ty roten förvissnar. Men roten är icke
det skönaste. Det skönaste är blomkronan med sitt
färgspel och blomdoftet med sin etheriska ånga. Likaså
ligger kärlekens högsta charm, åtminstone för alla
bättre organiserade sinnen, i öfvertygelsen att
vara älskad af ett kärt väsende. – – Du klagar
öfver dina illusioner, men jag vill säga dig en
sak. Det gifves blott en illusion och den kallas
menniskohjertat. Vi böra gömma den sorgfälligt,
som man gömmer ett lyte. Detta är min erfarenhet af
lifvet. Af menniskohjertats behof är intet mera
trängande, än det af förtroende och välvilja. Det
är obeskrifligt nedslående att gå genom lifvet som
ett försegladt bref, hvarpå aldrig något annat läses
än – utanskriften. Ett förtroligt umgänge är hvad
menniskan behöfver, om ej sinnet skall förmögla. Du
tycker att jag kan vara belåten med mina böcker,
mitt skrifbord, mitt embete. Men om du stänger
fjäriln in i en källare, så falla vingarna af honom,
åtminstone falla färgerna af dem. Det är en egenhet
hos mig att jag för umgänget alltid föredragit den
bildade qvinnan. Jag har lefvat och vill dö, om icke
i de skönas, dock i det skönas tjenst. Qvinnan bär i
allmänhet en resonnansbotten i sitt bröst och är full
af naturpoesi, och det drager mig till henne. Men
finner jag i dess ställe ihålig fåfänga, ytligt
koketteri, kanske äfven list och ränker, då känner
jag mig dubbelt bedragen och förstämd. Jag hatar
det triviala hos mannen, men ännu mera hos qvinnan,
ty hon är icke född dertill."

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free