- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:35

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XI.

I Tegnérs "Samlade Skrifter" saknar man åtskilliga af
skaldens yppersta dikter. Jag lemnar här rum åt en
af dem, och som, hvad inspirationens glöd, stilens
färgprakt och formskönhet beträffar, svårligen,
enligt min uppfattning, nu mera finner sitt motstycke:

                <b><i>Till ***.</b></i>

        Alltså – ej älska vill du. Lugn och kall
        Förutan tjusning, endast utan fall,
        Vill du igenomgå det öde lifvet,
        Blind för det skönsta, som blef men’skan gifvet. –
        Hvad menar då ditt mörka ögas brand,
        En sydlig låga midt i nordens land,
        Din blick, romantiskt svärmande, som biktar
        De sköna synder, hvarom skalden diktar?
        En synd i tanken, fri från jordiskt stoft,
        En synd af luft och glans och blomsterdoft?
        Hvad vill till slut det skönas själ, Behaget,
        Af alla qvinnans Gratier sammandraget,
        Som kring ditt hela väsen gjutes huldt
        Förtrollande och ömt och kärleksfullt?
        Är detta allt en lögn utaf naturen?
        Nej, du, om någon, är till kärlek buren,
        Den kärleken, som fyller himlens rund,
        Ser med ditt öga, andas med din mund.
        Tag dig till vara, goda qvinna: vörda
        Ditt lifs bestämmelse. Skall ingen skörda,
        Der dock naturen sått med gifmild hand
        Ett paradis, ett yppigt rosenland?
        Det rosenlandet ligger i ditt hjerta
        Med doften daggfrisk och med färger bjerta.
        Låt dem ej vissna bort. Naturen skref
        Dig i ditt venstra bröst ett kärleksbref,
        Läs det, utlägg det som du bäst må tycka,
        Det är ett gåfvobref på lifvets lycka –
        Och lifvets lycka, ack! ej är väl hon
        Lugn liknöjdhet, en sömnig negation.
        Hänryckning är hon, svärmande förtjusning,
        En storm i hjertat, ej en stilla susning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free