- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:36

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        När månen stiger drömmande ur sjön,
        En forntidssaga, sorgelig, men skön,
        Hvad sorla vattnen då, hvad susa träden,
        Hvad är för mening uti fågelns qväden –
        Ack, kärlek, kärlek enda ordet är
        Till lifvets gåta. Skapelsens myster
        Förklarar han, och tro mig, han allena,
        Den gudaburna, svärmande och rena. –
        Haf derför mod att älska, ty du kan,
        Var lycklig sjelf och lyckliggör en ann’;
        Nej: saliggör, ty det är saligheten,
        Den högsta unnad oss i dödlighoten,
        Att känna hur ditt trogna hjerta slår
        Emot ett annat, som dig fullt förstår,
        Din tanke tänker, dina känslor känner.
        J lycklige! ej längre tvenne vänner,
        Men tvillingssjälar, gjutna hop till en,
        Hvarandras bild, hvarandras återsken!
        För er fins intet under solen ensamt,
        Hvar rörelse, hvart pulsslag är gemensamt.
        Säg ej att denna kärlek är ett brott,
        Det brottet hafva Gudarne begått,
        De glade Gudarne, som styrde Hellas,
        De store, männens Gudar och de sällas,
        Och deras namn stå qvar i minnets sal –
        Då ingen vet till oss, med all vår munk-moral.

-

XII.

Redan år 1835, då jag första gången besökte
Tegnér, beklagade han sig öfver sitt vacklande
helsotillstånd. Hans ord föllo sig derunder: "min själ
brinner och mitt hjerta blöder och esomoftast sätter
sig mörkret på tankens högsäte i hjernan. Jag lider
af en sjukdom, som man ger smeknamnet hypokondri,
men som på ren svenska heter galenskap. Det är ett
arf, som jag ej kunde blifva qvitt, det stod ej i
min makt att göra mig urarfva", o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free