- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:43

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma hastigt från det sorgliga ämnet, den af
läkaren anbefallda resan till Sleswig. Af en
person, som åtföljde skalden dit, har jag framför
mig anteckningar, som redogöra för vistelsen
derstädes. Ingen läser dessa uppsatser utan att offra
tårar åt martyren, och synnerligast då dennes egna
fantasier ordagrant återgifvas. Dessa svärmerier
antaga understundom den sublimaste karakter, såsom
t. ex. då han en afton sålunda berättade anledningen
till sin sjuklighet:

"Hela oredan kommer af det fördömda fjesket med
diademet, som de skulle sätta på mig. Du skall
tro, det var äfven något till prakt. Bilder i
miniatur, icke målade, men lifslefvande och verkligen
existerande miniaturer af fjorton de ädlaste skalder
utgjorde en krans. Det var Homer och Pindaros, Tasso
och Virgilius, Schiller, Petrarca, Ariosto, Goethe,
Sofokles, Leopold och Milton, m. fl. Imellan hvarje af
dem brann en strålande stjerna, icke af glitterguld,
icke heller af diamanter, utan af verkligt kosmiskt
ämne. Midt i pannan var anbragt ett diadem, i form af
en lyra, som lånat af solens eget sjelfständiga ljus,
hvilken så lifligt belyste stjernekransen, att ett
ljusskimmer utbredde sig med den klarhet, att jag
tyckte mig genomskåda hela verlden. Så länge denna
lyra stod stilla, så var allting bra – men på en gång
började den röra sig i kretsformigt omlopp. Hastigare
och hastigare blefvo dessa rörelser och hvarje nerv
skakades häraf. Slutligen begynte den svänga sig i
ringar med den hastighet, att den aldeles förvandlade
sig till en sol. Då bröts och rördes och skakades hela
mitt väsende, ty, du skall veta, ej utpå hufvudet,
utan inpå sjelfva hjernan var diademet satt. Men nu
svängdes den med en aldeles oberäknelig våldsamhet,
tills den på en gång kreverade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free