- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:49

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I.

Goethe framkastar och besvarar sjelf sålunda en
fråga: hvad är det första, hvarom vi skola bedja
Gud? - det är om stora tankar. Med honom syntes
<smallcaps>Geijer</smallcaps> häruti icke blott hafva öfverensstämt, utan,
hvad bättre är, han ådagalade med eget exempel, att
den, som rätt ber den bönen, blir förr eller sednare
bönhörd. Såsom en af de stora idéernas målsmän kommer
väl alltid Geijer att betraktas, han må skärskådas
som blott och bart menniska, eller som vetenskapsman
och skald.

Som menniska, huru outsägligt älskade han ej
menskligheten, offrande sina bästa krafter i
dess tjenst; huru mån var han ej om dess heder,
glädjande sig åt den minsta skymt af framgång till ett
bättre; huru varmt och barnafromt klappade ej hans
hjerta för allt skönt och godt! Som vetenskapsman,
huru öppnade han ej storartadt vyerna för en och
hvar, som lyssnade till hans ingifvelser, huru
tillfredsställde han ej kunskapsbegäret, då det
vädjade till hans visdom och snille, herrligt
och öfvertygande visande det godas öfvermakt i
verldsstriderna, dess slutliga och afgörande seger
i all rättrådig kamp - och slutade sitt mästarekall
ej förr, än Svenska folket blifvit hans lärjunge och
Fäderneslandet hans lärosal! Slutligen, som skald,
huru sjelfständig och högstämd var ej hans lyra,
huru frisk och klar framvällde ej tonernas flod ur
hans bröst! I sanning, den som så lefvat, tänkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free