- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:50

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

och verkat, den kan väl i synlig måtto bortgå och
försvinna, men aldrig upphöra att andligt stå qvar
midt bland det folk, som han så troget tjenade och
så mycket älskade.

II.

Första gången jag såg Geijer var, då han på resa
till nära anförvandter besökte mitt föräldrahem. Jag
var då några och tjugo år. Åsynen af den redan
märklige mannen imponerade ej på mig; jag kunde ej
förlika mig med den tanken att jag var i närheten
af en utmärkt personlighet. Hans sätt föreföll mig
klumpigt och trubbigt, med mycken anstrykning af
alldaglighet. Vårdslös i sin klädsel, sjelfsvåldig
och otymplig i sina rörelser, utan det ringaste
aktgifvande på sig sjelf, rösten sträf, i tal och
svar tvärsäker och afklippt, gjorde han på mig ett
ej behagligt intryck. Jag hade väntat mig något helt
annat, rnen min väntan blef icke lång.

Aldrig glömmer jag Geijers och min faders första
möte. Efter det vänskapsbetygelserna blifvit utbytta,
satte sig båda i en soffa och voro snart fördjupade
i ett lifligt samtal. Jag var för ung att deltaga
deruti; tog derföre min plats på afstånd, för att
betrakta den för mig så mycket prisade gästen. Snart
började jag nu inse, att jag ej hade framför mig någon
vanlig menniska. Allt som conversationen fortgick fick
Geijers blick en skärare glans och stämman en mera
harmonisk klang. Jag såg honom ofta trycka min faders
hand, klappa honom på axeln, rusa upp ur soffan, ånyo
sätta sig der, gestikulera och torka svettdropparna
ur pannan - och på en gång-syntes mig den nyss så
kalla naturen stå i eld och lågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free