- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:51

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Då vaknade hos mig liksom ett behof att älska Geijer;
det var något i hela hans väsen, som grep in i och
dominerade mitt samt der uppväckte förtjusning och
vördnad.

Min far, sorn aldrig souperade med sina gäster,
aflägsnade sig då qvällsmåltiden skulle intagas,
för att gå till hvila. Efter god natt-tagandet blef
jag af min mor anbefalld att föra Geijer till hans
sofrum. Hittills hade han knappt bevärdigat mig med
ett ord. Jag fullgjorde uppdraget. Under vägen sade
han: jag är vän och slägt med er mor, kalla mig för
bror eller farbror, jag är yngling och gubbe, allt
som man vill. Derpå tryckte han min hand och log,
men blott som de gode kunna le.

Det var den vackraste sommarqväll. För att komma
till Geijers kammare måste vi stiga upp i en annan
våning samt derunder passera en salong, der ett piano
stod. Knappt hade Geijer fått sigte på detsamma, förr
än han yttrade: jag skall spela för dig - och sprang
bort till instrumentet. Inom några ögonblick hade
för honom musikens engel 9 öppnat sina rymder. Den
ena fantasien aflöste den andra; ljufva, smältande
och omvex-lingsrika tonbilder smekte mitt öra.

Efter att omkring en half timma ha varit upptagen
vid pianot, steg han upp och gick till ett öppet
fönster. Hans blickar voro fuktiga och ett svärmande
behag öfvergjöt hans anletsdrag med sitt skimmer. En
lång stund stod han tyst vid fönstret och såg ut öfver
nejden, som badade sig i månskenet. Sköna qväll! hvad
drömmer du om i denna stund, tycktes han fråga den
för hans ögon liggande vackra täflan med dess blanka
vattenspegel, dess af hängbjörk beklädda ättehögar,
den lilla staden i fonden, de vidsträckta och kornrika
fälten, den blott några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free