- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:53

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

yttrade: jag kunde ej fara stället förbi. Liksom hade
en kär hemlandston vidrört mitt hjerta, blef allt på
en gång mig klart, och jag störtade mig i Geijers
öppna famn. Han hade på detta anspråkslösa sätt
färdats hela natten och var stadd på resa till sin
svärmor, som bodde i Carlstad. När han skulle afresa,
och jag erbjöd honom en vagn, afslog häri anbudet
och sade godmodigt: tar du mig för en gammal nervsvag
gubbe? derefter tilläggande: saken är att komma fram
med minsta bråk, och det sker på detta sätt.

Vid ett förnyadt besök, några år derefter, företogo
vi en spatserfärd i den långa allé, som leder
till egendomen. Värmen var tryckande och Geijer
synbarligen besvärad af den. Då vi inträdde bland de
lummiga träden fick Geijer uti en vid sidan af vägen
befintlig beteshage se några kalfvar, som förlustade
sig i gröngräset. Han gick till dem, smekte de sina
djuren, som till tacksamhet slickade hans händer,
hvarefter vandringen fortsattes. Geijer, som var
vid bästa lynne och mycket språk-sam, tystnar helt
tvärt, då vi hade gått en i -500 alnar, funderar
litet och säger: kalfvarm voro bestämdt törstiga,
de måste hafva vatten. Mina protester tjenade till
intet, vi återvände, och han gaf sig ej förr än jag
fört honörn till en källa. Der fylldes ett ämbar med
vatten, och med detta vandrar nu Geijer pustande,
och utan att tillåta mig vara sig behjelplig, bort
till kalfvarna. Han hade ej misstagit sig och gladde
sig åt att hafva kunnat tjena de "fyrbenta vännerna".

En här i Stockholm boende ungdomsvän och själa-frände
till Geijer berättade mig häromdagen följande: ’’En
höst följdes Geijer och jag upp till hufvudstaden
(kommande från Nerike) och åkte tillsammans i min en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free