- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:61

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

på en black skinkmärr, spelande sin rol och
deklamerande tokroliga, för tillfallet fabricerade
verser till högtidens ära, och detta så väl, att
ingen visste hvem den okände riddaren var, förr än
han vid festens slut bortlade förklädnaden.

Men var han den gladaste bland de glada, så
kunde han, i motsatt fall, vara den allvarligaste
bland de allvarlige, särdeles då något ämne af
högre intresse af- handlades. Aldrig framstod
han sublimare än då, antingen han upprullade
mensklighetens historia och vädjade till den,
eller gick in i naturens hjertkarnmare och lade
dess fenomener i dagen, eller, med siareblicken
in i framtiden, profeterade om det tillkommande,
såsom en naturlig fortsättning af det förflutna
och närvarande, visande den sammanbindnings-tråd
af konseqvens, af logisk slutföljd, som genomgår
hela det stora skapelsesystemet. - Hos Geijer var
kärleken det dominerande elementet, och derföre hade
han så svårt att se något i svart. Hans tro på det
goda var hans styrka, och denna så stark, att han i
sjelfva svagheten hos sin nästa såg något menlöst,
och i menlösheten gryningen till en dag. När Fredrik
den ILdre i Preussen gick till doms öfver andra, satte
han rättvisans bild framför sina ögon. När Geijer gick
till doms med sig sjelf, satte han ödmjukhetens bild
framför sin själ. Den ene ville komma till sanningen
genom en yttre impuls, och blef svag, då han trodde
sig som starkast: den andre ville komma till samma
mål, men genom en inre impuls, och blef stark, då
han trodde sig vara som svagast.

Geijer hade med visshet, liksom alla svärmiska
naturer, sina häftiga lidelser att bekämpa. Men
den stri -den såg ingen; den försiggick tyst i hans
bröst, medan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free