- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:67

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

tråd. Den var hans hemliga mordengel. Icke kunde
han numera gå tillbaka. "Framåt! Framåt! så var hans
ödes bud.-" Den store, högsinte mannen blef derföre
ett offer; men han blef ej mindre stor i mina ögon,
derföre att han följde sin andes ingifvelser. Jag
vill ogerna tro, att han valde den sednare vägen,
emedan han trodde att den förra aldrig ledde till
odödlighetens tempel. I ett bref af den 31 December
1842 skrifver Tegnér till mig: "Hvad Geijer angår,
så delar jag fullkomligt din tanke, att han tyvärr,
är söndersliten i sitt inre. Dock ogillar jag
ingalunda hans affall. Tvärtom var det kanske, med
hans bottenärlighet, ett nödvändigt naturfenomen. Hvad
skulle det också vara för en man, som icke någon gång

affölle från sig sjelf!–––-Men deruti har Geijer
orätt,

att han omtalt och liksom skrutit med sin
omvändelse. - - Det var icke Geijers fel att han
afföll, men det var fåfänga och popularitetsjagt,
att han talade derom. Men fåfänga är geniets arfsynd,
så att icke en gång sjelfve Geijer är fri derifrån,
annars utan tvifvel den snillrikaste och ärligaste
man som lefver i Sverige. Som alla dylika menniskor
straffas han derföre i sitt eget inre. Men icke skola
vi döma honom". -

Låtom oss nu höra Geijer sjelf tala om sitt
affall. Han har visserligen gjort det flerfaldiga
gånger både i tal och skrift, men aldrig mera
sammanfattadt och vittnande om rena bevekelsegrunder,
än i det som nu anfö-res. Författaren af denna uppsats
hade skickat Geijer en tidskrift, deruti ett poem var
infördt, benämdt Erik Gustaf Geijer. Slutstroferna
i detta stycke voro följande:

På dig vi lyssna. Vänd oss icke ryggen Om ock
du ser, att någon bland oss står Bet viftande den
framtid, som du spår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free