Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’. 71 XIII.
Af biskop Agardh anmodad att till en i Karlstad
föranstaltad minnesfest för Tegnér och Geijer författa
epilogen, nedskref jag öfver den sistnämnde följande
strofer, i hvilka jag concentrerat mina åsigter om
den oförgätlige mannen:
Hans själ sitt Eden ännu trofast gömde,
Och evig sommar glödde der, så rik;
Ett solsken blidt sig öfver täflan tömde,
Och i hvar rosenknopp en genius drömde,
Af vestanvindar smekt och blomdoft och musik.
Af framtidsvuer, älskliga och ljufva, Hans lif
var fullt: blott "Framåt" ville han; En blixt i
kraft, i mildhet lik en dufva. Och steg han ner i
forskningarnas grufva - Blott ädelstenar der han
sökte och han fann.
Huru bemärkelsefull, huru upplyftande och fruktbärande
visar sig ej Geijers lefnad? Täflan af detta lif
skulle jag vilja likna vid ett nordiskt landskap, med
sina fridfulla hyddor och leende dalar, genomskurna
af klara vattendrag och omslutna af malmrika
berg. betäckta af den allvarliga och högstammiga
skog, der trasten sitter i furans topp och sjunger,
der milan röker och den lilla kolargossen beder sitt
Fader vår och räds hvarken fan eller trollen, under
det skogsfrun med sitt gröna släp spatserar honom
förbi och tomtarne dansa i det bleka månskenet.
Store andar tilltala oss - äfven sedan de gått bort -
och då ofta kraftigare, än när de stodo midt ibland
oss. Ciceros tunga var aldrig vältaligare, än när den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
