- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:96

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

och ej beredas, t. ex. med en jordbäfning eller en
storm. Man berättade om thronfallet i Paris som om
utbrottet från Vesuvius. Men en sådan jemnförelse
är ett misstag. Det man kallade händelse var blott
verkställigheten af en dom redan fälld förut, skrifven
på väggen af en osynlig hand. Det var dervid icke
något som hände, utan något som verkställdes. När
man såg spillrorna af den fallna storheten, trodde
hopen sig se en bild af förgängligheten; och det
var dock det oförgängliga man egentligen såg; det
oåterkalleliga i det enda, som utgör ödet på jorden,
det andligas, tankens eviga magt.

Man tror, att handlingarne äro glömda för det att de
efter några dagar eller veckor eller år icke omtalas
mer; men man bedrager sig. Som osynliga electriska
partiklar, uppstiga de antingen mot solen, förstärka
dess ljus, och uppväcka lif och rörelse på jorden,
eller samla de sig i molnet, tyst och långsamt
och obemärkt, tills det är laddadt, och på en gång
oförtänkt utgjuter sig och förkrossar. I ett helt
sekel laddades molnet öfver Frankrike af hvarje
enskilt förtryck, af hvarje hån emot Gudomen, af
hvarje förakt för menskligheten, af hvarje suck som
ingen hörde, af hvarje tår som ingen såg. Glädjen och
lyckan tycktes lysa öfverallt; man dansade och sjöng,
och njöt af ögonblickets vällust. Ingen brydde sig
om den mörka fläcken på himlen, förrän på en gång
Frankrike stod i låga, och blod i stället för vatten
flöt i dess strömmar.

Detta är forntidens Nemesis, den hämnande Gudinnan,
och det är detta, som den Helige menar, då han säger
att föräldrarnas missgerningar blifva ett straff
för barnen, allt intill tredje och fjerde led. Ingen
missger-ning, liksom ingen dygd, faller förlorad till
jorden. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free