- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:97

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

kan glömmas af de dödlige, men den är upptecknad i
en oförgänglig bok.

Så andlig är opinionens magt, så etherisk dess
tillvarelse. Man ser den icke, hör deri icke,
förnimmer den icke. Den osynlige Domaren vandrar tyst
igenom folken. Endast den Vise, Tidens söndagsbarn,
ser honom och hör dess varnande röst.

Publicismen kallar sig opinionens organ. Detta
är blott riktigt till en del. Ett dagblad är ju
blott en enskild röst; och dessa tusende röster,
som nu uppstiga från alla kanter af jorden, motsäga
hvarandra, ligga i fejd med hvarandra, förkättra
hvarandra. Hvem har af alla desse rätt ? Publicismen
är ofta icke en Chorus, utan ett Charivari. Hvem
uttager då en melodi ur denna oharmoniska, denna
förbittrade orkesters toner?

Så mycket är rigtigt, att ibland dessa tusende finnes
äfven en och annan, som exequerar tidens thema med
noggrannhet i hela dess allvar, eller i hela dess
triumferande ton; men det gör sig icke alltid gällande
uti bullret. Det behöfves ett fint, ett uppmärksamt
öra, för att urskilja de förtryckta ljuden, för att
urskilja det melodiska från de falska tonerna.

Många mägtiga frugta publicismen. Det är opinionen de
borde frugta. Publicismen skyddar magten, i stället
för att stöta den; den gör spioneriet öfverflödigt,
och förleder ingen. Den nya tiden fäster sig vid
det facti-ska, vid resultaterne. Känner man att de
äro goda, välan, då är magten trygg, huru än den
klandras, missty-des, skymfas. Känner man åter att
det factiska trycker, publicismen må vara bunden och
nedkastas i det djupaste statsfängelse; känslan kan
man ej förstöra.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free