Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
som ej kan undgå att sticka dem på handen medelst
det solglas, hvari han samlat dess strålar?
Yl,
En af Agardhs ungdomsfantasier, och som under hans
mannaålder ofta sysselsatte honom, för att sent
omsider eller vid slutet af hans lefnad förvandla
sig till en för honom tröstande verklighet - var
den, att qvinnans sociala rättigheter skulle blifva
högtidligt erkända och hon af mannen varda insatt
i dem. Första gången han offentligen uppträdde
såsom qvinnans målsman och riddare var > om jag ej
alltför mycket misstager niig, år 1833. Anledningen
härtill var följande: uti Skånska Correspondenten
hade en mode-artikel från utlandet blifvit införd,
naturligtvis i akt och mening att med denna torrföda
mätta damernas vetgirighet. Detta föranlät en
insändare att anhålla, det redaktionen emellanåt
ville åt qvinnan inrymma en mera solid spis. Agardh
uppfattade genast den betydelsefulla vinken, och
några dagar derefter stod i bladet följande herrliga
uppsats af honom:
(hinnan.
Af alla de väsen, som utgått ur Skaparens hand, finns
ingenting så högt, eller så lågt, så mäktigt, eller
så svagt, så förtjusande eller så föraktligt, som
qvinnan. De gamles Venus Urania och Venus Vulgivaga
föreställa de tvenne ytterligheterna af qvinnonaturen,
och emellan dem ligger en oändlig scala af väsen,
på hvilken all jordens dygd och last kan mätas,
som man på barometern mäter luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
