- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:100

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400

Vi veta, att det gifves en verld öfver och
under mensklighetens: Englarnes, och de fallne
Andarnes. Länken mellan dem ligger tydligen på
jorden; men den utgöres ej af mannen, utan af
qvinnan. Det är också hon, som ensam har makten att
communicera med denna utomjordiska verld. Forntiden
erkände mystererne, medeltiden trollkonsten,
de nyare magnetismen, såsom ett medel att umgås
med andarne. Och det är i alla dessa fallen endast
qvinnan, som kan det. Antingen förädlad, sublimerad
genom lidandet, kan hon bli magnetisk och umgås med
himlens väsen, eller som Pythia eller Pre-stinna
i Dodona gifva gudasvar, eller som trollpacka,
förnedrad under menniskan, kan hon umgås med
underjordens furste.

Det egentligen englalika erkänna vi aldrig hos mannen,
men ofta hos qvinnan. Äfven deruti är denna slägtskap
synbar, att då en man, en gång stadd på villoväg,
kan återkomma, kan en fallen qvinna, liksom en fallen
engel, sällan resa sig mer.

Denna gränslösa uttänjelighet i qvinnonaturen utmärker
det högsta hos menniskan. Ty det menskliga ligger
just i vidden emellan den högsta och lägsta punkten af
hennes förmåga. Djuret har förmågan inskränkt inom en
trång rymd. Mannens är begränsad emellan Pescherähn
och Newton, emellan Caligula och Gustaf Adolf; men
qvinnans scala är vidsträcktare, den går från gränsen
af den ena andeverlden upp till den andra.

Denna uttänjelighet synes äfven af de metamorfoser,
de förvandlingar hon undergår. Fjäriln är först
skrynklig mask, sedan rikt guldglänsande puppa,
slutligen späd, fladdrande, vällustig fjäril. Qvinnans
metamorfoser äro i omvänd ordning: först späd eller
yr, förtjusande jung-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free