- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:102

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

stämd till mannens hushållerska, än till hans
älskarinna; på sin höjd till erkänd moder åt hans
barn. Derefter rättar man hennes uppfostran. Förnedrad
till ett medel för fremmande ändamål, sätter man
henne i en pension, för att undervisas i konsten
att som näktergalen locka till sig en make, och gör
den korta perioden af hennes fjärilslif till hela
hennes lifs bestämmelse. Inträdd derefter som fru
i sin puppa, finner hon, att hon ej mer behöfver de
lysande vingarne. Dagen efter brölloppet tjena hennes
talanger ej det ringaste att fängsla hennes man,
och om hon ej lärt något annat, som verkar på hans
hjerta, har hon förlorat det för alltid.

Det är sannt, det gifves en stor uppfostringsanstalt
för qvinnan, som för mannen: lifvet, verlden. Men
denna får hon ej välja sig sjelf, som mannen. Hon är
ej fri, hon är aldrig myndig. Och hvilken offentlig
verld skapa andra väl åt henne? I Turkiet Seraljen,
och i Europa Soupéerna. Der är tummelplatsen för
hennes passioner. I den ena tvingas hon att täfla
med sina med-inneslutna om priset af en kastad näsduk
från en barbar, och i den andra om hvem som har den
vackraste, eller rättare den dyrbaraste shawlen.

Sjelfva de olika könens moral är en annan. Godheten
är en dygd hos qvinnan, liksom den är det i himlen;
hos mannen är kraften endast dygd, men godheten
en svaghet. Godhet och kraft utgöra tillsammans
det gudomligas väsen. På jorden vandra de skiljda,
eller binder man dem tillsammans med ett mekaniskt
band. Det måste dock gifvas ett sätt till en gemensam,
frivillig sammanverkan af dem båda, som vi ännu ej
känna. Det måste gifvas ett för oss ännu obekant sätt,
der elemen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free