- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:147

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U7

talrik familj att försörja, och omtanken för dess
väl bestämde hans steg. Att han ej skilde sig från
sina vänner och blommor utan smärta och en ständig
saknad efter dem, är säkert. En af hans själafränder
berättar: "Då Agardh för två år sedan besökte mig
och fann mig arbetande vid mitt mikroskop, utbrast
han med tårar i ögonen: du är lycklig. Jag svarade:
du har rätt, hvarföre är ej du likaså? Han återtog då:
Jag hade aldrig bort lemna min plats såsom professor;
för den var jag ämnad. Jag förstod ej att värdera
min lycka."

Med hvilken resignation Agardh såg sin lyckas
tempelbyggnad plötsligt falla i ruiner, derom
vittnar ett bref, som han 1854 skref till en af sina
ungdomsvänner: "Jag har alltid funnit, att de äldste
vännerne äfven äro de pålitligaste. Jag kan ej säga
att jag förlorat någon af mina gamla vänner, men många
af de nya. Men den gamla vänskapen utgör egentligen
icke något annat än ett medvetande, en visshet, att
de, med hvilka man fordom lefde och hade glada dagar,
ännu sammanhålla liksom i en barndomslek minnets ring
af dessa dagar ... Vi äro båda lyckligen anlända i den
lugna hamnen efter lifvets stormar; men icke alla af
vår fordna ring äro det. Icke ens alla de sju vise,
som sjungande tågade in i Upsala och der emottogos
af glädjens söner och sånggudinnornas dyrkare,
äro lika så helbregda som vi. Huru många haverier
och huru många skeppsbrott! Huru mången skön bana
afbruten! Huru många ädla sinnen krossade emot klippor
af ännu flera slags stenarter, än dem geologien har
att uppräkna. Du har skildrat ditt familjlif, och
jag har sett det. Det är skönt och fridfullt. Det kan
icke vara annat än så med en hustru, som tillverkar
den dagliga väfven af huslig sällhet, och en döt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free