- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:163

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

Agardh hade ett ovanligt minne, hvadan han under ett
samtal kunde lemna de intressantaste upplysningar
i de mest olikartade ämnen; men så länge han var
sysselsatt med ett specialstudium, var all annan
hans kunskap, än den som rörde detta, likasom för
tillfället skrinlagd; deremot fasthöll hans minne de
minsta detaljer af det som utgjorde föremålet för
hans forskning. Då jag vid sådana perioder af hans
verksamhet besökte familjen, hände det, att han kom
in i salongen, satte sig der i hörnet af en soffa,
med handen för ögonen och försänkt i tankar. Efter
förloppet af omkring en fjerdedels timme, stundom ännu
längre, började han tala, men talet utgjorde då en
fortsättning af en inre tankegång, som förmodligen
följt honom från skrifbordet. Så dref honom hans
genius med rastlös ifver, till dess utredningen af
hans ämne var fulländad.

Han läste ofta högt och med ovanlig ta lent för
sin familj. Var innehållet af tragisk art och
väl framstäldt samt så att det hade intresse,
förstod han att deråt gifva ett gripande uttryck,
liksom i motsatt förhållande det komiska, genom hans
kommentarier, erhöll en vida lustigare anstrykning,
än det egentligen egde. och ej sällan följdes den
förgäfves hämmade tåren omedelbart af en oemotståndlig
och högljudd munterhet, båda framkallade hos åhöraren
genom föreläsarens framställningssätt.

I sällskap var han raerändels glad och språksam. -
Sympatiserade han ej med någon af de närvarande
herrarne, så vände han sig till damerna, hvilka han
alltid visste intaga genom en qvick, skämtsam och
värdig konversation, eller sysselsatte han sig med de
små barnen, då sådana voro närvarande, hvilka alltid
beredde honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free