- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:181

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Ehrengranat - Adam Ehrengranat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 f

De hufvudsakligaste skrifter, som Ehrengranat
författat och låtit utgifva, äro: "Hasledens
byggnad, fel och fullkomligheter’1, tryckt 1809,
(ett mästerstycke, som förvånade äfven de mest lärde
veterinairer); "Ridskolan eller Ridläran", tryckt
1836, det fullständigaste verk, som ännu utkommit
sedan manegens tillkomst.

Dessutom har han esomoftast låtit införa i
Krigs-Vetenskaps-Akademiens Tidskrift afhandlingar
om häst-afvelns förbättrande, om betsel och betsling
m. m.

Adam Ehrengranat var nära tre alnar, med hög-buret
hufvud, hvilket pryddes i yngre åren af brunt hår,
som omslöt en ren och hög panna; ögonbryn mörka och
hårrika; ögonen lagom stora, blå, stötande något i
grått, al varliga, lifliga och själfulla, hastigt
förändrande uttryck allt efter olika lidelser; lika
kraftigt den ena gången slungande blixtar, som den
andra mildt uttryckande ett hjertligt deltagande;
munnen mera stor än liten, läpparne täckt formade
och alltid bibehållande uttrycket af välvilja. Den
ovalrunda nedre delen af ansigtet skäggfritt, men
lika med det öfriga af ansigtet lefnadsfriskt till
hyen; hela fysionomien var, liksom hufvudet, temligen
stort; halsen något kort och tjock, axlarne breda och
muskulösa; bröstet ovanligt bredt, högt och hvälfdt;
armarna herculiska; händer mycket stora, ytterst
välbildade, hårda sorn trä, fasta som tänger;
benen och fötterna voro starka och välformade,
öfverensstämmande med de öfriga kroppsdelarna; gången
stadig och lidande. Ej underligt då, att han, så
utrustad, var på sin tid oöfvervinnerlig i ridkonst,
voltige och alla gymnastiska öfningar. Som ryttare var
han så långt framom sin tid och så öfverlägsen alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free