- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:182

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Ehrengranat - Adam Ehrengranat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482

andra, som befatta sig med hästdressure och hvad
dermed är förenadt, att det vore öfverflödigt att nu
orda om hvad som länge varit kändt och erkändt.

Det vårdslösa sätt, hvarmed man tillvägagick med
Ehrengranats förmåga, att ej mera omfattande begagna
sig af hvad han grundlagt, hufvudsakligast i ridkonst,
erkännes nu, fastän för sent, såväl af hela svenska
kavalleriet, som af hvarje vän af konsten.

Ehrengranat var af naturen en ibland de bäst lottade,
såväl till själs- som kropps-förmögenheter. En fast
vilja, ovanlig ihärdighet, yttersta ordentlighet och
redbarhet i allt, detta i förening med ett godt hjerta
voro de egenskaper, som mest och alltid framstodo i
den ädles karakter. Sträng emot sig sjelf, fordrade
han måhända ofta mera af andra än hvad de mäktade
utföra. Derföre blef han af mången orätt bedömd och
ansedd för hård och obillig; men då man kände honom
närmare, insågs snart att detta omdöme ingalunda
öfverensstämde med verkliga förhållandet.

Född och uppfödd såsom aristokrat, hyllade han
aristokratiska grundsatser, men i deras ädlaste
bemärkelse. Ytterst häftig till lynnet, syntes han
fruktansvärd för mången, synnerligen för dem, som ej
hade rent spel att förfäkta. Nogräknad i allt, förlät
han aldrig den som med lögn sökte bemantla sina fel,
eller med uppsåt vågade att honom missleda. Lidna
oförrätter glömde han svårligen, fastän han bar dem
inom sig med så mycken fördragsamhet och tålmodighet,
som det var möjligt’för en så känslig menniska;
hvadan han med värdighet tillbakavisade och afslog
de försök, som gjordes från flera håll. att förmå
honom att uppgifva de källor, ur hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free