- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:225

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Wahlbom - Carl Wahlbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S25

höfde hvila, studerade Wahlbom esthetik, konsthistoria
och anatomi, eller ock något vittert arbete af
erkändt större värde. Ossian» sånger, Tassos befriade
Jerusalem, äfven de gamla Isländska Sagorna utgjorde
företrädesvis hans själaspis. Han hemtade ur dem
månget stoff åt sin talent. Ett äfventyr från dessa
dagar, och som ger mig anledning att anse mig till
någon del saker till att Wahlbom blef det han blef,
förtäljer jag här, icke utan ett visst förlåtligt
högmod, med tanken på den plats, som blifvit
barndomsvännen tillerkänd i vår konsthistoria. -
Vi gingo, trenne kadetter, att bada, och bland dem
befann sig äfven Wahlbom - en då och allt framgent
på Carlberg klen simmare. Ett stycke från stranden,
på några famnars djup, låg fastgjord en brygga,
dit man begaf sig, att från denna plan öfva eig i
saltomortalsprång, dykning, m. m. Hastigare afklädda
än Wahlbom, sprungo hans följeslagare, Liljevalen och
jag (den förstnämnde sedermera kapten vid gardet),
i vattnet, för att begifva oss till nyssnämnde
brygga. Efter en stunds förlopp kommer Wahlbom,
styrande kosan direkte till oss. Vare sig af någon
tillfällig orsak, såsom svindel eller sendrag, nog
af, då han skulle fatta tag i kanten af bryggan,
gled handen maktlös undan och simmaren försvann i
vattnet. Till en början trodde vi båda att allt var
ett vid dylika tillfällen vanligt gyckel; men då
uteblifvandet dröjde något för länge, att vara en
lek med vår godtrogenhet, anade vi oråd och hoppade
efter. På botten, i stående ställning, påträffade
vi den förlorade vännen, som i ett ögonblick af
039 återfördes i dagsljuset och nästan i sanslöst
tillstånd uppdrogs på bryggan. Återkommen till sina
sinnens bruk, kunde han ej redogöra för orsaken till
hvad som händt.

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free