- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:234

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Wahlbom - Carl Wahlbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

d. 22 Juli detta år: "Wahlboms konstnärskallelse
och

* arten af hans skaplynne visa sig redan i de
utkast som

finnas qvar från barnaåren, då den äfventyrliga
riddar-tiden lekte i gossens håg. Med samma skridt
som iakt-tagelseformågan tillvext hos ynglingen,
blefvo de drömda hjeltarne alltmera rediga till
form och handling, och då han under vistelsen vid
Carlbergs krigsakademi gjorde bekantskap med Lings
arbeten, hänrycktes han af dessa och deras grund,
de Skandinaviska fornsagorna, till den grad att
medeltiden helt och hållet öfvergafs, innan han hunnit
intränga i dess detaljstudier, och han kallade numera
till lif endast Åsar, Jotar och Vikingar. På detta
fält var han fri från de band, hvarmed klädsnitt och
konstlade vapenformer af olika slag, på olika tider,
fjettra tecknaren af scener från positift historiska,
sednare perioder och han tvangs af sina ämnen att
studera den nakna menniskokroppen. Af detta studium,
verkstäldt på den egna, genom gymnastik utbildade
kroppen, väcktes hos Wahlbom en sådan kärlek till
detaljer och öfvades hans minne till den grad, att
hans konstnärskap i sednare tider deraf led. Han
lemnade Carlberg och blef Lings lärjunge och
medhjelpare. Detta var en stundom glad, men alltid
hård tid för Wahlbom. Obekant med konsten att vara
njugg och hushålla, lät han penningen trilla och
svalt när den var borta; ja, han berättade huru han
en gång, efter långvarig fasta, blef alldeles rusig
af en biffstek och ett glas dricka. - Hans talenter,
hans trofasta, torroliga väsende, som förskaffade
honom tillnamnet Olof Tryggvason, hans flärdlöshet och
bildning närmade till honom alla den tidens utmärktare
män i åtskilliga brancher och han slöt sig nära till
den då såsom litteratör särdeles produktive skalden
Mellin. Desse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free