- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:274

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Hjortsberg - Lars Hjortsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

förbannar spelaren, hans son. Vid förbannelsescenens
slut faller den gamle framstupa och dör. Hjortsberg
spelar så hänförande, berättar Almlöf, att han,
som utförde sonens roll, alldeles bringades ur
concepterna af beundran, och att då Hjortsberg
nedföll död, blef en dödstystnad i salongen. Bud
uppskickades till scenen från konstnärens vänner,
för att efterfråga om han fått något slaganfall, och
man afbidade under ångest svaret. Så mycket lifligare
blef efteråt jublet.

Inom den äldre skådespelarpersonalen vid
Kongl. Theatern cirkulera anekdoter från Hjortsbergs
tid, i hvilka han för det mesta sjelf utgör
glanspunkten, ömsom framställd ^såsom utkastande
lyckade repartier eller spetsiga infall, ömsom såsom
den der i brydsam-ma ögonblick på den s. k. "hala
tiljan" förstått att med en viss éclat draga sig ur
spelet, trotsigt hoppande öfver theaterreglementets
rålinier in på de fria fantasiernas gebiet, alltid med
publikens bifallsstormar till skyddsvärn. Uti en liten
komedi förekommer en qui-pro-quo-scen, så beskaffad,
att en målare, som vill porträttera en firad nyss
afliden diktare, omöjligt kan få göra det på annat
sätt, än att en natt nemligen låta stjäla hans lik
och föra det till sin atelier. En konstnärens rival
har samma idé, och de båda artisternas betjenter, som
skulle utföra stölden, blifva genom någon dubbelintrig
sjelfva nödsakade att föreställa det respec-tiva
liket. De sammanträffa sålunda begge i samma atelier,
uppresas mot hvar sin vägg, och tro hvardera att
den andra är den verkligt döde. Deras förskräckelse
är högst komisk: men under denna stumma scen kan
Se-velin (det ena liket) omöjligt tillbakahålla en
stark nys-ning. Hjortsberg (det andra liket) bugar
sig djupt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free