- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:5

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tysthet framkalla glädje och belåtenhet. – Och nu berättade
fadren om kejsar Titus, som så älskade menniskorna, att han
ansåg den dag förlorad, då han ej uträttat något godt. Efter
berättelsens slut ställde han detta spörjsmål till sonen: om
det fick bero af ditt fria val att blifva floden eller ån,
Alexander den store eller Titus, hvilken af dem ville du vara?
– Titus, svarade pilten. – Väl dig, mitt barn, ditt hjerta
är godt, halft hviskade gubben, hvarefter de begge återvände
hem.

Månne ej denna berättelse kan i någon mån lämpas på
konung Oscars lif och verksamhet? Uppväxte han ej uti ett
tidehvarf, då eröfringslusten uppgrumlade verlden och fyllde
den med dånet från sin triumfvagn? Hvarthän han vände
sina blickar såg han firade hjeltar, åt hvilka ryktet kastade
sina lagerkransar, under det krigstrumpeten öfverröstade allt
och sjelfva kriget besjöngs såsom vilkoret för äran, och ett
odödligt namn, tillkämpadt på slagfältet, ansågs som den största
förtjenst. Uti hans föräldrahem, ett Pantheon för lefvande
storheter af detta slag, ljödo dessa förföriska sirensånger i
gossens öra, och hvem vet om ej härunder mera än en gång
uppvaknade uti det unga sinnet en brinnande lust att en dag
med svärdet rista sitt namn i häfderna. Hvem vet om ej
så äfven hade skett, om icke den vises råd kommit emellan
och visat det förgängliga i en sådan ära, pekande på en
annan väg och till ett skönare mål. Det var äfven här fadren
som med ord och exempel qväfde fåfängans retelser i
sonens hjerta och i dess bördiga jordmån utsådde frön
af ett ädlare slag. Hvilande på hjeltens knän och lekande
med den blodiga lager, som virade sig kring hans svärdfäste,
hörde Oscar eröfringskriget utmålas som en förbannelse, en
mensklighetens förnedring, allt under vänliga uppmaningar att
i fredliga värf söka sin själs vederqvickelse och tillfredsställelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free