- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:12

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

sig, utan någon yttre impuls eller lystnad att
med dem paradera eller väcka interesse. Mildheten
utbredde nu sitt solsken öfver hans blida väsen,
vettgirigheten blottade sitt samlade kunskapsförråd,
erfarenheten redogjorde för resultaten af lifvets
olika pröfningar, kärleken till allt skönt och stort
utandades sina ingifvelser i färger eller toner, under
det att det godmodiga skämtet emellanåt afsköt den
ena blomster-lindade pilen efter den andra, alltid
träffande sitt mål, men aldrig med afsigt att såra
det. Åter sedd under utöfningen af sitt ansvarsfulla
kall och då måhända omständigheternas kraf föreskref
honom att, utan protest, underkasta sig statskonstens
fordringar: bemantla sina innersta tankar och så till
sågandes undertrycka det rent menskliga i sin egen
barm, för att i verldens ögon synas ogenomtränglig och
kall - då försvann mycket af den älskvärdhet som var
konung Oscar medfödd; man tyckte sig då i honom skåda
den personifierade förställningskonsten, offrande sin
tribut åt dagens opinioner, hängifvande sig åt ett
system, på hvilket man kunde tillämpa Shakespeares
ord: att hvad som börjas med förställning mot andra,
skall sluta med förräderi emot sig sjelf. Allt kom
sig deraf, att i ena fallet måste snillet subordinera
hjertat, och då tog den bättre naturen ut sin rätt
och blef förstådd; i det andra tvingades hjertat att
underkasta sig snillets herravälde, och deraf uppkom
onatur och missförstånd.

Enligt min uppfattning af denna furstes många och
lofvärda egenskaper, var ingen af dem så i ögonen
fallande som det hos honom ständigt underhållna
begäret att visa sig vänlig mot alla. Det var ett
behof hos honom att lefva i godt förstånd med sin
nästa, väl inseende att detta är vilkoret för jordisk
trefnad. Hände det någon gång att tillfälliga orsaker
uppgrumlade djupet i hans själ, kunde äfven han blossa
upp af harm och bryta ut i vredesmod, men ovädret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free