Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talträngdheten gjort tusen gånger mera ondt än förbehållsamheten.
Det österländska ordspråket: "tala är silfver,
tiga är guld" fann slutligen måhända alltför stark genklang i
hans hjerta. Men konungar äro ju menniskor, och hafva således
en medfödd benägenhet att falla in i ytterligheter. Sysselsatt
med statsmannavärf, antog han af tvenne ytterligheter
den han ansåg minst vådlig, och föredrog sålunda att heldre
likna ett försegladt bref, än en uppslagen bok i blåsväder.
Uti arbetet fann konung Oscar sin ljufvaste tillfredsställelse,
och en trägnare arbetare på en sådan plats finner man
svårligen. Den dyrbara tid som andra jaga eller gyckla bort –
yttrar en af hans minnestecknare – använde han för att i sin
kammares lugn med Gud och sitt samvete öfverväga huru
någon mensklig nöd skulle kunna mildras eller undanröjas.
Under stunder som ligga dagdrifvaren till last, tänkte landets
fader på dagdrifvarens förbättring, på den okunniges undervisning
i Guds ord och i nyttiga kunskaper, på utblottade
landsorters hungersnöd, på skattebördors lättande, på den
arbetslöses utvägar att förtjena dagligt bröd, jemlikhet i rättigheter
inom samma fadershus, på konsters och vetenskapers
förkofran och möjligheten för deras idkare att se sin verksamhet
ostörd af de mest närgångna näringsbekymren
[1]. Ofta
vakade han vid midnatt, ofta påträffade den uppgående solen
honom vid skrifbordet, fördjupad i sina regent-åligganden. På
sina egna affärer tänkte han minst och öfverlät ofta det bestyret
åt andra. God hushållare, då det gällde utgifter för
tillfredsställandet af egen eller de sinas beqvämlighet, bortgaf
han stora summor, då han med dem visste sig med säkerhet
kunna uträtta godt. Bouppteckningen efter honom bekräftar
att han ej förstod konsten att samla skatter. Tiden och pligtkänslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
