- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:15

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilläto honom ingendera att skänka någon större uppmärksamhet
åt de egna affärerna. Han glömde aldrig ett
ögonblick sina förbindelser till staten; hade alltjemnt de största
fordringar på sig sjelf och tillät ej att något, som berodde
på honom, fick uppskjutas öfver sin bestämda tid. Hans
hvilostunder voro sparsamt tilltagna och hans person mycket
tillgänglig; alla hade lika rätt att nalkas honom och en hvar
som hade något att andraga afhörde han med samma uppmärksamhet.
Begärde man hans råd, och så att det låg allvar
i framställningen, uteblef det sällan.

Åtskilliga af våra svenska konungar hafva varit utrustade
med ordets makt och väl förstått att föra det vapnet.
Till desse kan äfven räknas den sist hädangångne. Hans
förmåga i detta afseende var ganska stor. Om ej hans tal
hade den tjusningskraft uti sig nedlagd, som fadrens; om
han ej, som denne, kunde framkalla den ögonblickliga hänförelsen,
så voro dock hans mundtliga föredrag fria från de
skönhetsfläckar af granna fraser och knalleffekter, hvilka då
och då utgjorde sjelfva qvintessensen i Carl Johans. Hvad
Oscar I ville säga, det sade han enkelt och bestämdt, utan
tillsats af rhetoriska figurer. Hans tal vid invigningen af de
nya fanorna äro verkliga vältalighetsstycken, oöfverträffade
uti sitt slag, åtminstone hos oss. Ett gladt samtal var för
honom en verklig vederqvickelse; han skämtade gerna och
blottade uti sitt skämt ett outtömligt förråd af lekande infall
och pikanta anekdoter. Uti konsten att framkasta repartier,
särdeles då med dem afsågs att utbyta en artighet mot en
annan, kunde få mäta sig med honom. Jag påminner mig
ett svar, som han gaf Drottningen i Danmark, då han, efter
ett derstädes aflagdt besök, stod färdig att lemna Köpenhamn.
På hennes spörjsmål: om han ej tyckte att Danmark var ett
af naturen särdeles gynnadt land? (säkerligen yttradt i afsigt


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free