- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:29

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

Vidare kan anföras: efter den svåra gastriska febern,
som länge hotade konungens lif vintern 1852-53,
fordrade läkarne att all ansträngning skulle
undvikas under ett par år, och följdes verkligen
rådet en kortare tid. Men så kommo de politiska
förvecklingarne, som i så hög grad togo i anspråk
regenternes klokhet; Sveriges ställning var säkert
bland de svåraste, och konungen tvekade ej att åter
egna hela sin tid, alla sina återstående krafter åt
sitt ansvarsfulla kall. Att dessa öfveransträngniiigar
och flerfaldiga inre strider, dessa outtröttliga
bemödanden att klokt men utan svek lotsa Skandinaviska
halföns intressen lyckligt och väl genom politikens
blindskär skulle påskynda hans eget slut, det insåg
ingen bättre än han sjelf. Då en af hans närmaste
såg hur detta långvariga agitations-tillstånd tärde
på lifstråden och kärleksfullt bad honom spara
krafterna, svarade han: ’’krafterna äro icke mina
utan fäderneslandets, ske för öfrigt Guds vilje!"

Oaktadt en viss stelhet förefanns i konung Oscars
skick, försvann denna merendels och alldeles då han
kom i beröring med personer som ledo nöd och i sin
tryckande ställning vädjade till hans goda hjerta. Det
yppade sig vid sådana tillfällen att det för honom
utgjorde ett verkligt behof att älska sin nästa och
fröjdas och lida med henne. Han bortlade då det yttre
skenet af höghet och makt, för att låta glansen af
den inre menniskan obehindradt lysa fram och blotta
guldgrufvorna i en mild själ. Aldrig företog han en
lusttur utan att vara beredd på att under densamma
få utöfva barmhertighetsverk; och mången gång var
han knappt utkommen utom tullen, förrän han vid
åsynen af första tiggaren befallte kusken stanna,
vinkade den fattige till sig, efterfrågade hans
lefnadsomständigheter och slutade med att gifva honom
penningar och tröstande ord, ibland med tillsägelse
att om en viss föreskrifven tid derefter infinna
sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free