- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:31

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bl

vid sin sida och kammarherren att sätta sig
bredvid kusken. Det bär nu af öfver skogsstigar
och tillfriisna kärr. Utkommen på en större fjärd
eller sjö förklarar skjutsbonden sig hafva i mörkret
förlorat rätta spåret. Kammarherren måste nu ut att
rekognoscera terrainen, och påträffar händelsevis
några malmkörare som utvisa väderstrecket hvaråt kosan
bor tagas. Åter i fart, hejdas kusken plötsligt af
en vandrare, som varnar för en längre fram i vägen
nyss uppslagen råk, samt upp-gifver bästa sättet
att medelst en omväg blifva hindret qvitt. Utan
denna vink i farans stund hade konungen och hans
sällskap troligen fått sin graf på sjöbotten; också
uraktlät ej monarken att genast värdigt belöna sin
räddare. Äfventyren på dessa sex fjerdingsväg voro
dock ännu ej slutade. Helt nära gästgifvaregården
och just som skrindan från bivägen skulle fara upp på
den stora, tågade de kungliga vagnarna förbi Kungens
häst, skrämd af fackelskenet, skyg-gar till och
börjar skena. Med största svårighet lyckades det
för kusken att hejda det ostyriga djuret. Faran
var öfverhängande, ty de resande befunno .sig
på en öfver en strid och bred ström slagen bro,
och sågo följaktligen vinkande af-grunder på båda
sidor. Under hela tiden var konungen vid det gladaste
lynne, skämtade öfver motgångarne och uppmanade sitt
medfölje att vara vid godt mod. Han liknade en fågel,
som efter att hafva länge varit innestängd i bur,
glad breder ut vingarna till flygt i den fria naturen.

Det har förut blifvit nämndt att kung Oscar gerna, då
tillfället så fogade, inlät sig i samtal med personer
af den ringare klassen, någongång utan att då yppa
eller låta påskina hvem han var. Under ’en seglats
å sjön i närheten af Tullgarn beslöt han att lägga
till vid en ö, för att der företaga en jagt eller,
kanske rättare sagdt och då inga hundar medfördes,
en spatsertur i aftonsvalkan. Konungen och hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free