- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:44

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

ej heller förde han sin flit till torgs, hvarföre
den undgick hopens uppmärksamhet. Verka godt i
tysthet, ingenting försumma, handla rättrådigt och med
moderation, se der devisen på hans konungasköld. Stige
den fram, den som det kan, till hans graf och säge
motsatsen, eller försöke att der utså tadel; i det
rättfärdiga hjertats mull gro inga förtalets tistlar,
och till svar på tadlet skall svenska folket svara:
du ljuger.

Att emellertid dessa ständigt pågående och
ansträngande sysselsättningar väsendtligast bidrogo
att undergräfva helsan och påskynda stofthyddans fall,
kan ^ väl tagas för temligen afgjordt. Heldre än
att uppehålla mig vid utvecklingen af den påbörjade,
långsamt fortgående strid, som skulle blifva konung
Oscars sista, kastar jag ett sorgflor öfver hela den
för hans folk så nedslående, men för honom sjelf så
välsignelserika hemförlofningsakten. Träget hade han
kämpat och redligen förtjenat sin hvila; och hans ädla
hjerta förnekade sig icke i de ord han nedskref i det
tidigare skiftet af sin sjuklighet och under aningen
om ett snart förestående slut - ord till farväl och
som han sist af alla ville uttala i tiden: "Hvile
öfver Riken och Konungahus fortfarande den HÖgstes
välsignelse och nåd! Sådan min bon i närvarande
stund! Sådan min sista suck!"

Det djupa och smärtsamma intryck som dödsfallet
uppväckte i de förenade länderna, änskönt länge
förutsedt och af ömhet för den sjuke efterlängtadt,
är säkraste vittnesbördet att de båda nationerna
insågo den stora förlust de lidit. Hvad som nu,
då katastrofen inträffade, mer än allt annat
tillkännagaf värdet af det förlorade, det var att i
denna na-tionalsorg möttes och räckte alla partier
hvarandra fredligt handen för att sörja gemensamt;
ja, till och med represen-tanterne af de mest skilj
da meningsfraktioner, som förebrå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free