- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:45

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

ende hade kallat den bortgångne en madelvägsman och
klandrat, somliga: att han som regent icke vågat
till erforderlig längd uttaga stegen, somliga: att
han gått alldeles for långt och brådstörtadt fram,
och slutligen andra: att han blott vacklat fram och
tillbaka, utan att komma ur fläcken; - äfven dessa
medgåfvo att en riksolycka hemsökt fäderneslandet,
så nemligen förstådt: att ingen förhoppning är
vanskligare på jorden än den, att få se tomrummet
efter en ädel, rättvis och älskad regent återuppfyldt
med en hans jemnlike i förtjenster.

I det ymniga blomsterregn som föll på Oscar L
s graf utmärkte sig isynnerhet en minnesblomma
för sitt naturliga behag, sin friska glans. Hon
hörde således icke till dessa färg-, doft- och
saftlösa pappersblommor, som det underdåniga
fjesket beställer och smickret fabricerar, utan
till dessa erkänslans enkla men uppriktiga offer på
rättvisans altare, hvilka af sig sjelfva spira upp,
men endast ur klangrika och frihetsälskande hjertan,
der känslornas knäfall for den jordiska högheten
höra till de sällsynta undantagen. I kronan af
denna blomma hade skalden*) så obemärkt och kanske
omedvetet råkat fälla en af sina tårar, och i spegeln
af denna tår framträdde och står der ännu Oscar I:s
blida och kärvänliga drag som menniska och kung,
sammangjutna till en lefvande bild af sann skönhet
och skön sanning:

»Der dog en vis, en ädel kung Och stor - om ej med
svärdet. Han lärde skatta, re’n som ung, Ej blod -
men menskovärdet.

Han visste att vårt land blödt nog Och ville hela
såren, Och genast han oliven tog Till spira, mild
som våren.

*) Wilh. von Braun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free