- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:50

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

strålarna falla lodrätt ned på dess hufvud -
framställa den äkta, ridderliga troheten i all
sin glans, tillvcxande i mån som den ser föremålet
för sina sympathicr beröfvas emble-merna af makt,
nedstörtas från sin höjd, af väpnas, tillintetgöras,
trampas i stoftet, en skott-tana för det förnäma och
icke förnäma packets spott och spe. För att till någon
del fylla dessa, måhända med afsigt, gjorda luckor
i teckningen, framlägger jag nu dessa minnesblad,
under Önskan att något på dem måtte förtjena att
behjertas af den läsande allmänheten.

Hur ofta hörde jag ej min fader tala om den oförvägne
och kallblodige stormlöparen general v. Vegesack,
stormästaren i den svenska taffelrunden, sin
tids personifierade épopé. Sällan nämnde han det
namnet utan att bifoga en tilldragelse ur hjeltens
äfventyrliga lefnad, i hvilka man tyckte sig se
honom endera mulen och dyster som ett åskmoln,
stödd på sitt skarpa svärd och med blottadt bröst
utmana sitt eget vidrigt hotande Öde på tvekamp,
eller strålande af fröjd och med viggen i sin hand,
lik en annan Winkelried, kasta sig på de blanka
murarna af fiendtliga bajonetter, eller vandra trygg
midt i kulregnet, lyssnande med välbehag till dess
hänförande musik. Täflan af general v. Yegesacks
lif skulle jag vilja förlikna vid en valplats, der
striden pågår och förödelsen frossar; men der äran
sitter högrest på en thrön af slagna och låter segren
kring sin tinning fläta den blodiga lagerkransen.

II.

Ett af mina äldsta och dunklaste barndomsminnen må
tjena till utgångspunkt för denna lilla uppsats. Då
händelsen fogar så, må det vara mig tillåtet att
begagna mig af densamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free