- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:55

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

00

morgon på skeppsbron, då han bakom sig får höra
ett rop på hjelp. Han vänder sig om och skådar en
medelålders qvinna på knä vid stranden, lutande sig
öfver s t en sättningen, under förtviflans åtbörder
betraktande den nedanföre skummande vattenmassan,
v. Vegesack rusar till stället, ser åt det håll dit
qvinnans blickar äro orubbligt vända, och märker
huru ett barn är nära att bortföras af strömmen. I
ögonblicket kastar han sig i vattnet, och efter en
svår kamp med det rasande elementet och under fara att
dragas ned i djupet, räddar han barnet, hvilket han
välbehållet skyndar att lägga i armarna på modren,
som nu var omgifven af en nyfiken folkhop. Qvinnan,
strålande af glädje, hembär sitt barns räddare
sin lifligaste erkänsla och ber att få veta hans
namn. Jag heter Nilsson, gaf v. Vegesack till svar
och skyndade bort. Men i folkskaran hade han af
någon bekant blifvit igenkänd och som ej dröjde att
för Hertigen berätta hela uppträdet. Hertigen lät
kalla kammarpagen till sig, och då denne infinner
sig hos honom säger han till v. Vegesack: god dag,
Nilsson, ni är välkommen, ty jag tycker om behjer-tade
män. v. Vegesack, som bortglömt affären på skeppsbron,
trodde att hertigen misstagit sig om person, och
förblir tyst. Hertigen fortsätter: ni tror att mitt
minne stapplar, är det icke så? Men jag glömmer aldrig
bort hvad jag bor och vill minnas, och jag skall
derför aldrig förgäta ert vackra och modiga uppförande
häromdagen på skeppsbron, hör ni det, och af hvilken
tilldragelse det allra vackraste och mest för er
hedrande var att ni ville förblifva okänd. Detta har
jag velat säga åt både Nilsson och Vegesack.

Hertig Carl höll sitt ord. Då konungen tog sin
hand från v. Vegesack, räckte honom hertigen sin,
genom att förskaffa den från hofvet förviste en
fullmakt som kornett vid Lif-Eegementet, jemte
ekiperingspengar. v. Vegesack mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free