Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjeltemodet. Det har också aldrig skönare och bestämdare
framlyst, än ^oär motståndet varit som envisast
och faran som störst. Liksom fjedern antager
mera spänstighet och styrka i samma mån som
den sammantränges, så har ock detta mod varit
oemotståndligast i mån som det blifvit "klämdt mellan
sköldar", för att nyttja en känd bild. Då den store
Gustaf Adolf stupade, var svenska hären utmattad och
tillbakaträngd; den skulle, efter all sannolikhet,
dukat under, om icke underrättelsen om den afgudade
konungens död, på samma gång den uppväckte det
bortdomnade modet och uppmanade till underverk,
profeterat att undergången var oundviklig. Det
var detta till det yttersta drifna motstånd hos
fienden, som allena var mäktigt att koncentrera
svenska stridskrafterna och drifva dem fram, att,
efter vanan, vinna eller förlora allt. Kanske har
dock aldrig det nordiska hjeltebegäret sublimare
och med mera resignation gifvit sig tillkänna, än i
sista finska kriget. Det är sannt, att finska folket
i denna strid icke eftergaf hvad krigshistorien
eger mest beundransvärdt att framvisa; men denna
nation slogs för sitt fädernesland, sin frihet,
sin medborgerlighet, sina minnen och sin ära, då
deremot svenskarne gingo undergången till mötes, för
att troget uppfylla den godtyckliga viljan hos en
despot, utan urskiljning. Eyckte från sina hem och
anförvandter, blottställda för köldens och hungerns
.rysligheter vadade svenskarne fram i den djupa snön
öfver Finlands ödemarker, lifvade eller uppehållna
endast af sitt mod och sina sympathier för det
äfventyrliga och faran, förenande sig med sina finska
bröder, för att med dem dela bragder, trohet, olyckor
och död. Efterverlden har varit njugg på sitt beröm åt
denna tragiskt rörande sjelf uppoffring; kanske för
att så mycket lättare i glömskans natt begrafva allt
det missbruk af makt, all den liknöjdhet, svaghet
och oduglighet, som här förberedde det slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
