Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
tionära rörelserna i Skåne. Om tillståndet i Dalarna
upplyser Gahns skrifvelser till Adlersparre -
af hvilka man äfven finner att konspirationer der
förenades i smyg och huru en domare, haradshofding
Somelius, nyligen återkommen från Skåne, dess
födelseort, gjorde sitt bästa till att inom orten
få utspridt och kringfÖrdt: huru missnöjda med
thronföljden och revolutionen man var i södra Sverige
och att man i Skåne ej ville veta af någon annan
regent, än förre kronprinsen m. m.
En dåvarande embetsman, invigd i v. Yegesackska
planen att återinsätta den störtade dynastien uti
dess förlorade rättigheter, har till utgifvaren
af dessa anteckningar lemnat följande beskrifning
på hela det kontra-revolutionära efterspelet till
den nyss genomförda statshvälfningen, äfvensom
orsaken hvarföre den vågsamma, påbegynta operationen
afstannade så godt som midt i görningen. "Det är
en sanning - så börjar han - att ett militär-parti,
äfven såväl som ett parti inom Ständerna den tiden
(1809) existerade, till förmån för den störtade
dynastien. I spetsen för det förra stod general
Yegesack, och för det sednare grefve Jacob De la
Gardie. Det förra egde flera medlemmar iuom arméen
samt bland afskedade militärer, af hvilka tvenne
majorer Ekman och Anderson, båda infödda dalkarlar,
gjorde resor till Dalarne och vidtalade några ansedda
af dalallmogen att hålla sig och andra färdiga att,
om så påfordrades, understödja företaget, hvartill de
samtyckte och lofvade biträda. Dåvarande ryttmästaren
vid WestgÖtha dragoner, baron Carl von Diiben, hade
lofvat, att vid första anmodan med större delen af
regementet affåga dit behofvet påkallade. Man var
dessutom säker , om ännu vida högre befälhafvare
inom arméen, samt räknade synnerligast på general
Vegesacks anseende inom densamma, och soldatens stora
tillgifvenhet och förtro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
