- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:109

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

bundit sig att tjena den nya styrelsen med samma
trohet och nit som han tjenat den störtade, blef
detta aldrig tillräckligt att försäkra honom om
någon glömska af det förflutna hos den, hvilken nu
hade regeringstömmarna i sin svaga hand. Vid mer än
ett tillfälle fick v. Yegesack erfara att han hos
Gustaf Adolfs efterträdare för alltid förlorat det
fordna beskyddet, och att han, i likhet med den
frejdade v. Döbeln, hade sitt namn utstruket på
nådens lista. Så blefvo båda dessa härförare uti
befordringsväg prejudicerade; v. Ve-gesack utan
att deröfver yttra ett ord, under det v. Döbelii
i vredesmod utfor öfver den i hans och mångas
tycke honom skedda skymfen och som bevisar bådas
olika skaplynnen 1!). Då frågan först uppstod om
expeditionen till Rathan sökte v. Yegesack befälet
hos hertigen, men fick afslående svar med förklaring:
"att man måste äfven lemna de generaler tillfälle
att utmärka sig, som förut varit inactiva och derföre
valt Wachtmeister1’. Anledningar saknas likväl icke,
att detta

*’J) - - - "Tidningen örn konung Carl XIILs kröning
och densamma åtföljande långa förteckningen
på befordringar och nådebevis hade kommit till
Norrland. Med förvåning och sorg ser v. D. sig ensam
bland många afglömd. - - Det rörde hans ära,, tyckte
han, och ansåg sig genom ådagalagdt nit, förmåga
och uppoffringar ej förtjent en sådan missaktning,
eller tillbakasättande för någon. - - Han blossade
förfärligt upp, stucken i sitt innersta, ville
burdus taga afsked, draga sig från alltsammans. -
- Hvarken Wrede eller Adlercreutz förmådde att
fullkomligt nedtysta v. D:s förtrytelse; de hade så
gerna kunnat hafva bedt åskan låta bli att mullra,
när luften fyllts med elektriska ämnen och blifvit
antänd o. s. v. (Se "Några Anteckningar om och af
general von Döbeln".) Om v. Vegesack berättar hans
äldste son: "när min far såg sig glömd å högre ort
eller med flit tillbakasatt, yttrade han aldrig
något missnöje deröfver, utan tycktes öfver sådana
småsaker stå upphöjd, väl vetande att förtjensten
nog till slut skulle uttaga sin rätt. Då jag en dag
yttrade till honom min förtrytelse öfver att se en
medelmåtta framdragen framför honom, svarade han:
sådant der lappri är intet vardt att gräma sig öfver,
på sin höjd kan man småle deråt."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free