Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
uti ett tillstånd af hänförelse, under hvilken
paroxysin begäret att utmärka sig blef det
öfvervägande, var ganska eget. I stället för att
hålla långa och svassande tal, som i allmänhet af den
svenska soldaten ej uppfattas, sade han endast: "hela
konsten att slå fienden består deri att vi komma att
stå, der han nu står - se så framåt, gå nu på, mina
hurtiga gossar". Detta syntes manskapet så riktigt
sagdt och så lätt verkställbart, just genom det enkla
framställningssättet. Under anfallen hördes han med
dundrande stämma utropa: "gå på gossar foch håll ihop
som svina", "fram att se hvitogat och hjertblodet på
de hundarna derborta"; "lägg till med järnhandskarna
och våren ej buskablyga"; "låt bajonetten och kolfven
hålla ert loftal, gossar", o s. v.
En af hans mest framstående egenskaper, och som
stundom, för att ej säga ofta, dref honom längre fram,
än förnuftet och sjelfbevaringsinstinkten gemensamt
hade bort tillåta, var hans passion att trotsa
faran, att sätta sitt lif på spel, då det till och
med icke erfordrades. Huru fullkomligt obekant han
var med fruktan, derpå finnas alltför många exempel,
och bland dessa hans uppförande strax efter affären
vid Elg-Ön, då man i förtroende berättade honom att
myteri höll på att utbryta bland truppen och att de
missnöjda umgin-gos med planen att nattetid mörda
honom, för att såmedelst hämnas de båda kamrater,
som af generalens egen hand blifvit förpassade till
evigheten. Ifrån deri stund v. Vegesack förnam detta
bortskickade han sin vakt och låg för öppna dörrar,
men med tvenne laddade pistoler vid siii sida, för
att på en gång visa att han ej brydde sig om missnöjet
inom lägret, och hvad öde den eller de hade att vänta,
som vågade ofreda eller gå honom på lifvet.
På sina officerares nit och punktlighet, ordningssinne
och tapperhet hade han de strängaste fordringar,
och han utkräfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
