- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:132

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

följe af sin rätta uppfattning af ställningar och
förhållanden, tagit ett steg - som frälste regenten
från en syndabock mera, och detta måtte väl kallas
att värdigt tjena sin kung?

Det var ej enda gången denna ömhet for monarkens
anseende hos folket skulle hos samma person oombedd
taga det val beräknade initiativet att förekomma
ett missförstånd. I sammanhang med hvad nyss blifvit
berättadt kan följande anföras. Vid en middag, gifven
på det i Drottningholms park belägna Kina slott,
hade en skådelysten hop skockat sig utanför, helt nära
fönsterna, för att se de kungliga spisa. Gustaf Adolf,
förtörnad öfver att vara bekikad under måltiden och
seende flera ansigten tryckta mot rutorna i matsalen,
ropar på sin general-adjutant för arméen. v. Yegesack
skyndar att lemna sin plats vid konungens bord och
närmar sig den uppretade despoten, som pekande på
folkmassan utfar: "Hvad vill detta säga, är jag
icke herre i mitt eget hus? visa bort dessa näsvisa
åskådare från mina fönster; sänd ut en patrull
som kör bort sällskapet". Den tiden fanns en stark
gardes-vakt på Drottningholm, v. Yegesack svarade:
"tillåter Eders Majestät att jag sjelf går ut och
uppmanar folket till stillhet och intagandet af ett
mera vördnadsfullt afstånd? Jag vågar försäkra Eders
Majestät att det endast, är kärleken till konungen
och nyfikenheten att se honom, som fört hopen hit,
hvarföre dess bortvisande skulle helt säkert förorsaka
dessa beskedliga menniskor en stor sorg." - "Menar
ni det ?" - återtog konungen blidkad; - "låt dem då
sf$ der de stå, och tillsåg dem blott att akta mina
rutor." Här ser man huru en orädd och uppriktig man
kan stäfja ett de-spotiskt lynne.

Fruktan var en helt och hållet främmande känsla för
v. Vegesack, och han hade uti otaliga fäktningar
bekräftat det med underverk af kallblodighet och
tapperhet. Likväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free