- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:133

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

yttrade han en gång till sin äldste son: att den
största olycka som kunde hända honom, vore den
att under pågående strid blifva lemlästad och
tillfångatagen. På derefter gjord fråga af sonen
om det vore bättre att frisk och färdig falla i
fiendens händer? afbröt den gamle krigaren barskt:
"förr än den skammen hände mig, skulle jag med
pistolkolf-ven krossa min egen skalle". Det säges
att han, i likhet med Fredrik II i Preussen, alltid
under krigen bar gift på sig, för att i värsta fall
göra fiendens köpslående om intet, vis å vis värdet
om hans person. Efter att den 16 April 1807 blifvit
illa blesserad vid Ferdinandshoff, uppstod under
reträtten fråga om att i Anklam qvarlemna honom
och hans adjutant, nuvarande Majoren Friherre Ernst
v. Vegesack, den sistnämnde försedd med en skrifvelse
från kommenderande generalen, med upplysningar
hvem den sårade var, jemte uttryckt önskan att den
efterlemnade måtte behandlas väl. Då man underrättade
v. Vegesack om det fattade beslutet och för honom
uppläste det i största välmening dikterade brefvet,
samlade han alla sina återstående krafter, reste sig
från soffan, der han blek och blodig hvilade, och
skrek till (ty kulan hade gått in genom kindbenet samt
stannat i nacken och gjorde det svårt för honom att
tala): "Nej!"; derefter skref han på en närliggande
papperslapp följande ord: "jag gifver mig på intet
vilkor fången, utan anhåller endast om en bondvagn
för att transporteras vidare". En främling, grefve
Hahn från Mecklenburg, hvilken en tid hade åtföljt
Fältmarskalken von Essens högkvarter, framträdde nu
och erbjöd att i sin vagn transportera den sårade
till Greifswald, hvilket ock skedde.

Det är förut nämndt, att v. Vegesack hade erhållit
en vårdad uppfostran, och kan tilläggas: att han
merendels använde sina fristunder till att öka sitt
kunskapsförråd. Oak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free