- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:137

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

rätta, dock icke förr, än partiåsigterna för och
emot hunnit förlora, de förra sin sötma, de sednare
sin bitterhet.

Hvad var att se och lära vid Carl XIH:s dödssäng? Det
var det helt vanliga skådespelet af en vanlig
menniska, som uppgör sin sluträkning med verlden och
går bort, utan annan erfarenhet af lifvet, än den som
en ständigt ihållande medgång i alla företag skänker,
för att tillfredsställa fåfängans och äregirighetens
retelser hos en person, hos hvilken svagheten var det
mest framstående karaktersdraget, och hvilken vidare
hade allenast de medfödda företrädesrättigheterna
att tacka för sin makt och betydelse.

Från detta med höghetens emblémer prunkande
läger, uppfyldt af svandunskuddar och guldvirkade
sidentäcken m. m., låtom oss begifva oss af till
en annan dödssäng, uppbäddad af noden och omgifven
af de mörkaste bekymmer, och der stanna en stund,
för att se och lära huru en ädel och kraftig ande,
uppvuxen i armodets skola och utbildad i farornas
samt utsliten i sitt fosterlands tjenst, kämpar och
lider samt slutligen utandas sin sista suck - utan
att en klagan öfver ett vidrigt ödes förföljelser
öfvergår hans bleknade läppar.

Länge hade v. Vegesack kännt sin berghelsa så
småningom aftaga, och lät understundom då, men under
ett gladt mod, sina närmaste förtrogne förstå att han
var sysselsatt, som han uttryckte sig, att "hyäa på
sin likkista". Han sade en gång till sin äldste son,
under det att en erhållen kontusion i högra bröstet
förorsakade honom svåra plågor: "om den förbannade
ryssen ändå hade sigtat bättre, så hade jag nu sluppit
dö som en kärng"5. Vid ett annat dylikt tillfälle
yttrade han: "att lida brist på allt, att nedtryckas
af kroppsliga smärtor, ja, att dö, är allt bagatell;
men att se dem man älskar sakna det nödvändigaste,
att sjelf missförstås och med otack belönas, med ett
ord att blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free