- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:152

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl af Forsell - Carl af Forsell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

Ändamålet med ifrågavarande uppmaning är således att
utsläcka sista gnistan till det agg, som möjligen ännu
kan ligga gömd under askan ifrån framfarna tider:
att deremot väcka och underhålla de sympathier, som
synas vilja sjelf-mant inställa sig emellan de trenne
Brödrafolken samt att uti intellektuell förkofran
utveckla en lifligare täflan dem emellan - en täflan,
hvilken framdeles skulle kunna bara de skönaste
frukter och jemväl bli en ädel föresyn för jordens
Öfriga folk, på samma gång, som den skulle bereda oss
ett aktadt rum i mensklighetens haf der. Allfader,
som kallat oss till lif, har icke förgäfves nedlagt
i vår själ den tanken: att i samma mån vi förmå göra
Materien Anden under -dånig, i samma mån skola vi
äfven framskrida på den bana han utstakat för vår
hitkomst på jorden.

I öfrigt anse vi oss böra härigenom förklara, att vår
afsigt på intet sätt är att gifva de trenne rikenas
nuvarande Styrelser någon anledning till farhågor
eller missnöje, utan vilje vi deremot visa, att de
icke hafva några pålitligare vänner än oss, då de
fortfara att styra i folkets sanna intressen. Och
ehuru vi önska att i stillhet och lugn få odla våra
tegar och sköta våra näringar, under det vi inbördes
utveckla alla de krafter, hvaraf vi äro mäktige,
så anse vi oss dock, efter mogen öfverläggning, böra
uppmana våra styrelser ätt, under möjligen inträffande
framtida strider för frihet och sjelfständighet eller
för mensklighetens stora angelägenheter, icke spara
hvarken vårt blod eller vår egendom. Ännu lefva hos
oss, i oförminskad helgd, fadrens ärofulla minnen,
från hvilka vi ej vilja vanslägtas; ty

Egendom förloras, Vänner dö bort, Sjelf du ock dör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free