- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:162

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl af Forsell - Carl af Forsell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

med förhåller sig med de i rymden sväfvande kloten
veta vi icke, men sannolikt fortgår skapelsen
oupphörligt, på det sätt att vissa systemer försvinna
och andra, nya, komma i stället, alldeles såsom med de
på vår jord lefvande organismer. AUt är underkastadt
vissa bestämda lagar, som genomtränga hela universum.

Fordom ansågo de lärde att det måste finnas
en centralkropp i midten af universum, kring
hvilken alla himmelens tallösa stjernor hvälfde
sig. Hvilken oerhörd död massa materia måste icke
denna centralkropp hafva utgjort för att icke endast
motsvara, utan öfverväga alla andra himlakroppar
till-sammanstagna ? Alla planeter och kometer
sammanräknade i det solsystem, till hvilket vi höra,
utgöra icke mera än^^idel af solens massa. Man synes
nu hafva öfvergifvit hypo-thesen om en centralpunkt på
den grund, att Skaparen i sin vishet nog balancerat
himmelens härar inbördes mot hvarandra utan
tillhjelp af en så omätlig död massa som ofvannämnde
centralpunkt eljest måste ovillkorligen innehålla.

Man må betrakta Skaparens vishet, godhet och magt
uti de oerhörda massor, som sväfva i sina bestämda
banor i rymden, eller i de små kryp, som Ehrenberg
gifvit namn af Monader, af icke större dimensioner
än ^^-^rdels tum, således omärkliga för vanliga ögon,
så är och blir Hans förmåga lika beundransvärd i det
stora som i det ringa. Yi kunna endast knäböjande i
stoftet falla ned och tillbedja den Allsmägtige, Han
som genomtränger himlarne och jorden med sin anda och
framträder under milliarder former, alla fullkomliga,
alla svarande hvar och en mot sitt ändamål. Ja, ja,
så är det. Det är väl bekant att den ljusa strimman
som sträcker sig under namn af Vintergatan, tvärt
öfver hela himlahvalfvet, icke utgöres af annat än
idel stjernor, hvilkas samlade ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free