- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:165

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl af Forsell - Carl af Forsell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

När Upphofvet till verlden icke finnes eller kan
finnas utom henne, hvar finnes det då? Jo, i alla
sina skapade verk, i djupet af menniskans hjerta. Det
flygtiga och ofattliga väsende som vi kalla menniskans
själ, som är så svag och så stark - svag när vansinnet
bemägtigar sig honom, och stark då han i Mucius
Scaevola låter på glöd förbränna sin arm utan att med
en enda ansigtsmuskels vridning gifva tillkänna de
outsägliga qval kroppen lider - denna själ bar fått
till väktare samvetet. Samvetet det är Guds röst, det
är rättrådigheten, som af det Högsta Väsendet blifvit
djupt inplantad i hvarje andlig varelses innersta
lif för att leda dess handlingar. Också så länge vi
handla i Öfverensstämmelse med samvetets röst ega vi
frid inom oss och stå liksom i närmare förbindelse
med Allfader. Vi känna oss lyckligare och nöjdare
till sinnes samt mera undergifna Guds vilja om Han
skulle sända oss pröfningens bittra kalk. Deremot
om vi öfverträda samvetets röst, om vi döfva dess
helsosamma, aldrig uteblifna varningar, är det liksom
vi skilj des vid alla ädlare sinnesrörelser, ja liksom
om vi hade öfvergifvit Gud och Gud öfvergifvit oss,
och merendels fortgå vi allt längre och längre på
för-derfvets bana intill dess att döden slutar ett
lif, som stått i Öppen eller hemlig motsats till den
af Försynen fastställda verldsordningen.

Tanken att hvart och ett af Guds skapade verk är en
émanation af Gud sjelf bör långt ifrån att innebära
en irre-ligiös sats nödvändigt medföra den verkan,
att vi med ännu större uppmärksamhet och välvilja
behandla den oss omgifvande naturen än vi under
andra omständigheter skulle göra. Äfven en mask har
rättighet att vara lycklig, att glädja sig åt lifvet
och vi böra således undvika att trampa honom om vi
det kunna. Icke är detta en fördömlig känsla.

Hvad den fria viljan beträffar, synes den icke
vara un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free