- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:169

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl af Forsell - Carl af Forsell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

hjerta genomgå de lifvets motgångar, från hvilka
knappt någon enda menniska, det vare sig på thronen
eller i kojan, är helt och hållet frikallad. Ingen
är som icke mister kära vänner, som icke någon gång
varit förvisad till sjukdomens läger eller sett sina
käraste, sina mest grundade förhoppningar försvinna
såsom såpbubblor.

Om vi betrakta gången af de skapade tingens
utveckling, så finna vi att materien i följd af
en för oss ofattlig intellektuelt ordnande "kraft
framträder under dels organisk, dels oorganisk
form, men dessa formers allmännaste lag synes vara
omvexling, utan att vi kunna inse meningen med
det hela. Jordklotets fasta delar, bergen, vittra,
remna och sönderfalla: de organiska kropparna eller
djuren utnötas så småningom och återgå efter en viss
tids förlopp till stoft eller till de elementer,
hvaraf de varit sammansatte. På detta sätt fortgår
skapelsen på evighetens ocean oupphörligt och naturens
Herre fäster sannolikt lika litet afseende på om
ett solsystem slocknar, en menniska eller en mygga
dör. Allt, allt är underkastadt icke förgängelsens
d. v. s. tillintetgörandets, men väl omvexlingens
lag. När vi då derjemte i jordlagren upptäcke
lemningarna af otaliga organisationer, som i en
aflägsen forntid funnits på jorden, men nu äro alla
förgångna, så berättigas vi deraf till den slutsats,
att det mägtiga, visa och outgrundeliga Väsende,
som stiftat de lagar, efter hvilka skapelsens alla
fenomener framträda i en jemn och oafbruten serie,
också ordnat dessa lagar så, att en oaflåtlig vård
om dessa sina skapade verks bestånd icke är behöflig.

Om vi antoge att Försynen antingen genom egen direkt,
eller genom underordnade intellektuella väsendens
inverkan skulle varna menniskorna från sådane
våldsamma naturhändelser, det vare sig jordbäfningar,
Öfversvämningar eller andra olyckshändelser, såsom
t. ex. pestartade sjukdomars ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free