- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:172

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl af Forsell - Carl af Forsell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

vara på jorden och menniskorna skola behandla
hvarandra såsom bröder. Ja det kommer att finnas en
lagstiftning för sjelfva djurens mildare behandling.

Mången torde framkasta den frågan: huru hänger det
tillsammans att en allgod Försyn har skapat en sådan
slag-tareverkstad, som vi finna jorden i allmänhet
vara? Menniskorna döda dagligen milliontals djur för
sitt behof; lejonet och tigern, björnen och vargen
frossa oupphörligt bland de svagare djurslagen. Svaret
härpå synes mig icke kunna blifva annat än månne
vi icke i allmänhet äro benägne att uppskatta
tingens värde högre än det verkligen är? Månne vi
icke betrakta lifvets förlust som ett större ondt
än det verkligen förtjenar? Far lejonet, panthern
och hyenan decimerar antilop-hjordarne på Afrikas
hedar, så uppfylles härigenom blott ett natur-kraf,
ty eljest skulle dessa hjordar föröka sig till
en sådan myckenhet att en stor del af dem måste
ovillkorligen dö den långt rysligare hungersdöden. När
ett rofdjur sönderrifver ett lam påstår dödsplågorna
blott några ögonblick. När menniskorna slagta den
boskap som de till sitt behof låtit uppföda, och
dagligen underhåller, och hvartill de följaktligen
ega full rättighet, ty utom dem skulle dessa djur
icke finnas, så har bruket stadgat, att medelst
slag för pannan i ett enda ögonblick döfva hela
nerfsystemets retlighet på det att öfvergången till
döden måtte ske omärk-ligen och utan några egentliga
plågor. De förödelser vi i djurverlden varseblifva
ha således till grund förekommandet af något visst
djurslags för stora förökning, hvilken eljest skulle
åtadkomma en långt vådligare rubbning i naturens visa
anordning. Omisskänneligen hafva flera djursläg-ten
fått sig uppdraget i den hushållning i stort, som
vi se föregå på jorden, att vara hennes trappsopare,
hennes städerskor. Gamar, korpar och kråkor vädra på
långt håll om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free