- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:184

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Adolf Norling - Sven Adolf Norling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

II.

Författaren af detta utkast till en karaktersteckning
hade ej förmånen att vara närmare bekant med föremålet
för skildringen. Men de få gånger han såg och hörde
Norling, voro tillräckliga att hos honom stadfästa den
öfvertygelsen, att han då befann sig i närheten af
en Öfverlägsen personlighet, väl värd att studeras,
ej allenast för dess många och utmärkta egenskapers
skull, utan äfven och kanske ännu mer för de uttänkta
och genomförda planer, som åt detta namn redan hunnit
gifva en- välförtjent betydelse och varaktigare glans.

Få offentliga personer i hufvudstaden voro mera
allmänt kända än Norling, gemenligen kallad
"gubben på Ladugårdslandet". Detta kom sig
väl förnämligast deraf att han älskade att sätta
sig i beröring ined folk af alla klasser; och hans
bemödanden i denna väg underlättades betydligt genom
den anställning han fått i statens tjenst.
Sysselsatt med denna, var han först så tillsägandes
i sitt rätta element, och man kunde då, åtminstone
efter trovärdiga personers utsago, aldrig se en
varelse mera införlifvad med och upptagen af sitt
kall, än han. Han var då det personifierade
allvaret, med den bestämda viljan uttryckt i
hvarje anletsdrag och muskelrörelse deri; med blicken
lysande af inspirationens eld. Åter i samqväm bland
dem han värderade och trifdes med, försvann ej
blott strängheten och egenmäktigheten, utan ock det
skarpa, något brutala och frånstötande i hans
karakter, för att åt godmodigheten och skämtet lemna
herraväldet öfver hans inre menniska, som nu
öppnade sig helt för att emottaga och gifva bevis på
den verkliga uppriktigheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free