Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
De nästan dagliga bekymren för den "nödtorftiga
berg-ningen" bidrogo i sin mån att undergräfva
skaldens helsa, fördystra lifvet och göra honom
tidtals alldeles overksam. Visserligen fick han sina
sednare arbeten väl betaldta; men han hade då åsamkat
sig skulder och måste dertill vidkännas betydliga
utgifter för att, om möjligt, lindra det fysiska
lidandet. Hans långvariga vistande på sjukhus och
vid svenska och främmande badorter, medtog en dryg
del af förtjensten. Det financiella betrycket blef
också hans själs tyngsta boja, och blotta tanken på
ett beroende af detta slag var nog att förbittra,
att förkrossa ett sjelfständigt lynne som hans.
Såsom svar på ett förmaningsbref att rätta mun efter
matsäcken och framför allt att spara för framtiden,
skref han skämtande och dock litet stucken:
Ack, kära bror! Du tror jag blifvit galen Och icke är
det heller långt ifrån När på de negativa kapitalen
Jag grubblar - d. v. s. mina tån . . . Duy som är
vis som Mimer, hvit som Balder, O, råd den tjockaste
bland Sverges skalder!
Jag lånat jemt i mening att betala, Men Bacchus, Venus
jemt sig satt deremot Och hviskat: "än en tid kan
du förhala . . . Mot våra håfvor, hvad är Björnars
knöt? . . ." Jag lyssnade till dem och följden
blifvit, Att de t ej Björnarna, mig öfvergifvit.
Så går det alltid när till Gud ej fyrken Man tidigt
utvalt på vår snöda jord;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
