Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
"på hvilket han aldrig kunde skåda sig mätt", som
fyllde hans själ med högre poesi och stämde strängarne
på hans lyra samt Öfver hans lifs solskens stunder
hade vård, såsom han sjelf skrifver. Denna qvinna,
"som var mitt allt och som jag dock aldrig egde"
- var en skaldens nära anförvandt. Det första poem
han adresserade henne var diktadt d. 9 December 1836
och lydde:
Jag vet en menlös blomma Som äfven vintren bar:
En bild utaf det fromma Hon allas blick betar,
Hon mildt i drifvan glöder Och mildt mot solen ler;
Ej någon storm föröder Den prakt som oskuld ger.
Var glad i blomstertiden, En gång den ända tar, Men
när den är förliden Stå hjertats rosor qvar. De kunna
aldrig tynas, (Det goda evigt är) Och i din blick de
synas Och brinna härligt der.
Lef säll! Din lefnad vare En fortsatt morgonglans,
Och dina dagar f ar e Som lätta böljors dans! Men
dömes du att lida, Så lid med ädelt mod. Mot Ödet
Jean man strida När man är from och god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
