- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:274

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

pade detta med ord, insåg hon det likväl. Gud
styrke och uppehälle min arma faster under denna
pröfning! Gud styrke och uppehälle mig!!

När jag mottog denna olyckspost var jag så tillvida
återställd , att jag fått lof att gå ut som i slutet
af denna vecka. Dödsbudet har nu gjort mig alldeles
liknöjd för helsan. I första häftigheten af min
smärta ville jag genast sätta mig i åkdonet och resa,
för att åtminstone få knäfalla vid den oförgätligas
likkista, men mina krafter, förut uttömda af en lång
sjukdom, försvunno nu alldeles, och läkarne förbjödo
mig dessutom på det strängaste att fullfölja detta
beslut. Vid närmare eftersinnande har jag äfven
funnit, att jag omöjligt skulle kunnat uthärda att se
grafven uppsluka hvad jag hållit kärast på jorden. Det
ar bäst att vara borta, denna rysliga dag, då all min
sällhet begrafves. Dessutom är det ju långt ljufvare
att minnas henne sådan jag sist såg henne framför mig,
full af helsa och glädje, än att hafva för ögonen de
bleknade dragen af ett liflöst ting.

Gud i himmelen! Hvem kunde ana detta olycksslag! Det
var så mycket förfärligare, som det kom så alldeles
oförberedt. Om Faster kan återhemta sig från sorgen så
mycket, att Faster kan fatta pennan - O! jag bönfaller
derom! skrif då till mig, till mig, som icke eger
någon att tala med om den hängångna. Låt mig höra
hela gången af hennes sjukdom, hvad hon sade - - ja,
låt mig höra allt. - Så snart jag blir någorlunda
frisk reser jag till Lidköping. Jag vill se hennes
sista hviloplats och sedan......sedan står det i Guds

hand hvart jag ställer min kosa. - - -

Gud välsigne, styrke och uppehälle min Faster och
Farbror! Ack, för första gången får jag icke helsa
Hennel Jo, helsa, helsa stoftet från den olycklige
och tröstlöse

Wilhelm von Braun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free