- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:280

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

studerar jag flitigt; man får deri en liten
tillstymmelse om allting, får åtminstone en ytlig
bildning. - - -

(Bref utan adress och datum) 9). Mitt hjertas
uppriktigaste tacksägelse för din skrifvelse
af den 20 Februari (1834); den var välkommen
som manna i ödemarken, som en källa på Saharas
brännande sandhed. Du kan aldrig tro hvad värde
ett bref från ett kärt ställe och ett ännu kärare
föremål eger, när man, som jag, lefver i en sorts
landsflykt. Mitt utom-dess skrala humör har fått
sista stöten. Jag försjunker dagligen alltmer i
en hjertfrätande hypokondri - som, om ej ett annat
sakernas skick inträffar, bär till vansinne. Jag kan
hvarken läsa eller skrifva, endast sitta på en stol
och gäspa, och snusa. Så förflyter min dag. Är han
ej förb-dt treflig? Men snart blir det väl bättre,
då jag reser till Götheborg att genomgå graderna. I
detta hopp skall jag således försöka att vara litet
gladare, åtminstone i detta bref. - Gif akt att vara
munter! (2:ne dagar sednare) Få se nu om jag kan
lyda kommando-orden som uttalades i förrgår? Litet
nöjdare är jag verkligen nu, både med mig sjelf och
min verld, finner således den ofvanstående Jeremiadeii
något öfverdrifven. Apro-pos lifvet, så se här: ett
ytterligare försök att besvara den kinkiga och ofta
framställda frågan: Hvad är Lifvet?

Lifvet är en uppförsbacke, Sorgen är det lass man
drar, Oxen lik på krumböjd nacke, Deruppföre alla
dar. Ödet håller jemnt i tömmen, Klatschar friskt
och ymnigt på, Fast - liksom en svamp i strömmen -
Lasset tyngre blir. Åh-hå!

Till densamme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free